Hej kära ni. Detta med att börja skriva mer kontinuerligt blev svårt haha. Nej men jag känner väll att jag måste ha något riktigt vettigt typ att skriva om för att det ska gå. Just nu så rullar livet på, men jag har knappt sett solen sedan jag var i Lycksele för en vecka sedan och det var inte många minutrar. Så det är lite halvsegt. En halvtimme hade räck gott och väl just nu men det tycker tydligen inte vädret. Har dumpat mycket snö här uppe och idag visade tempen på -22->-25 grader. Så det är, trots allt, väldigt fint ute. Vitt och krispigt. Tack gode gud för snö som livar upp miljön.

Annars har jag mestadels jobbat, umgåtts med vänner, tränat och kollat på Vår tid är nu. Är besatt av den serien, på riktigt. Sällan jag fastnar för en serie men denna är fantastisk bra, tycker jag i alla fall hehe.

Ville mest kika in och säga hej egentligen. Så ni vet att jag lever ;) Hoppas att jag snart får lite mer inspiration men det är svårt att tvinga fram det. Jaja, ni fattar. Ta hand om er! <3

Skriv något som någon har sagt om dig som du aldrig kommer glömma.
Det finns i princip bara en sak som någon har sagt om mig som jag aldrig kommer glömma. Jag har till och med bild från typ exakt det tillfället. Det var när jag var i Thailand med min pappas familj under en månad och vi hade vart där då i ungefär 3 veckor. Jag hade ätstörningar och hade haft det sjukt jävla tufft där borta. Vet inte hur många bråk jag hade med min familj. Hur många gånger jag grät och ville fly. Hur många gånger jag försökte i smyg göra något för att hindra mig från att gå upp i vikt. Men jag gick upp ungefär 3kg då men var fortfarande underviktig. men just att jag hade gått upp i vikt var så himla jobbigt för mig mentalt. Att gå i bikinin m.m. Så en dag var jag sjukt nere och stod framför spegeln och mitt huvud bara skrek hårda ord mot mig. Då stod min lillasyster bredvid, vilket jag knappt märkt, och hon var ungefär 3-4 år då. Så säger hon "va fin du är". Det var precis som om hon, min lilla ängel, kunde läsa vad min hjärna skrek åt mig. Som om hon bara visste hur den krossade mig. Hon sa det på en så exakt tidpunkt och jag blev bara helt gråtfärdig där och då. Det blir jag än idag när jag tänker på det. Min fina, Goa, varmhjärtade lillasyster. 

Den där bilden kommer jag dock inte lägga upp. Är inte helt redo för att visa det än. men det finns alltså en eller två bilder där jag står framför spegeln om det var före eller efter detta. Men samma dag och ungefär vid den tiden, kvällen, var det. 

Ja som ni märkt har jag inte uppdaterat här på ett x antal dagar. Det var väll för att jag var mitt uppe i mitt flyttkaos, jobb, sömnproblem m.m. Så jag lade den energi jag hade kvar på att typ träna för att få egentid och för en stund bara va typ. I söndags åkte jag med farfar till Lycksele där jag var till i onsdagskväll. Under den tiden hann jag fara en sväng till Umeå med bussen, springa några lugna rundor, gå ner på stan, handla lite, äta palt, sova ut och bara mysa. Så himla behövligt. Lugna ner mig liksom. 

Igår gick jag upp vid 7 och joggade i typ 40 minuter i lugn å ro medan snön föll. Sedan var det mysfrulle framför julkalender (vilket är en standard i december!!!), städa, fortsätta tvätta och sedan bar det av till jobbet. Dessvärre var det väldigt kraftiga vindar vilket gjorde att det trevade och halvvägs till jobbet hamnade jag bakom en plogbil, vilket jag inte kunde köra om då det bara yrade snö runtom den. Så kom någon minut sen till jobbet men det gick bra. Det var lugna puckar där så hann snacka med kompisar som jobbar bredvid emellanåt.

Tanken var att direkt träna på gymmet i Hemavan efter jobbet men hade glömt halva träningsväskan hemma så var tvungen att köra till Tärna där jag passade på att äta middag för att sedan köra iväg och träna i Hemavan. Körde aldrig över 60km/h i och med att det stormade ute. Men på gymmet gick det super! Körde rygg och triceps och jag ökade i alla övningar, alltså i pulldowns, tricepspress, latsdrag, marklyft (är 5kg från mitt tidigare pb, wiihooo) och så testade jag liggande rodd typ, alltså man ligger på mage på en bänk och har stången under så man drar upp den mot sig. Skulle dock behöva en högre bänk i och med att jag är lång och har långa armar haha. 

Efteråt var det bara att köra sakta men säkert hemåt. Käka kvällsfika och så såg jag 40 minuter av Ronja Rövardotter, vilket jag fortsatt sett på nu på morgonen. Älskar Ronja. Vi är rätt lika hehe. 

Ja, det var en update på vad som hänt. Ska försöka bli bättre nu! <3

Skriv ner 10 saker som gör dig riktigt glad:
1. Goda koppar med kaffe. Jag kan bli sur om det är fel sort kaffe eller för svagt men när det är rätt sort och gjort på ett bra sätt så det blir gott blir jag riktigt glad haha.
2. Snö. Jag älskar snö och allt vad den innebär. Skidor, skoter, pulkarace, varma kläder, brasor, kyla och allt. 
3. Fjäll. Älskar fjäll. Naturen, landskapen, aktiviteterna man kan göra i fjällen och djuren m.m. 
4. Mina småsyskon. Saknar dem och de gör mig alltid så glad! <3
5. När folk ger mig komplimanger om hur jag är som person. Det värmer alltid lika mycket.
6. När ett löp eller skidpass går bättre än förväntat! Finns få saker som gör mig så glad och gör att man får bättre självkänsla.
7. Att få vara med mina nära och kära. Det gör mig riktigt glad!
8. Att få prata om livet med kompisar. Liksom bara sitta ner i någon mysig miljö utan att det är uppstyrt på något sätt och bara snacka. 
9. När jag klarar månaden utan att gå i personlig konkurs ;) Nej men nu under hösten har man levt på gränsen lite väl ofta i och med att jag köpte datorn m.m. Så det har varit lite knapert men men det har gått, med lite stöd från mamsen! <3
10. När jag påminner mig om hur långt jag kommit de senaste 2 åren efter mina 3 år med psykiska sjukdomar. Det är en magisk känsla.