Den femte Juli i Boksjön

Hejsan människor! Ser att det är ett antal som varit inne varje dag och letat efter livstecken.

I onsdags kväll, efter att jag kom hem från jobbet vid 23, så satte jag mig i bilen och körde rätt upp till stugan i Boksjön. Och gud i min själ va skönt det var. Bara att komma in i byn och andas och se fjällen gör ju att det känns lättare att andas. Har haft lite mycket i huvudet och tänkt så himla mycket på framtiden och livet och allt så tillslut kan jag inte tänka längre utan det blir bara en enda äggröra i huvudet. Då kommer även sömnproblemen. Sov typ 3-5h på nätterna och det är för lite för mig. Blir liksom inte människa. Sen känns det också som om man kan släppa den där fasaden när jag kommer dit. Det är bara jag, fjällen och min kära släkt på mormors sida. Man bara är. Och det behövde jag verkligen då. Morgonen där efter skrev jag ner alla saker jag har haft i huvudet som på något sätt oroat mig och sedan skrivit lösning på dessa "problem". Inte så svårt och inte alls så stora problem egentligen men när man inte ger sig tid till att reda ut det som försiggår i huvudet blir det problem. 

I alla fall, den dagen tog jag livet lite piano. Åkte in till Tärnaby och handlade efter frukosten eftersom att jag inte kunde handla i Storuman när jag for upp vid midnatt. Sedan käkade jag lunch ute på altan innan jag for ut på ett litet äventyr i löparskorna in the Backyard. 

Följde först en gammal väg upp mot en myr för att sedan svänga upp mot fjällen i mark och moras. Någonting jag aldrig skulle ha gjort förut för att jag var rädd att hamna fel och just tanken på att springa utanför någon typ av led tyckte jag inte om. Men nu tycker jag det är spännande och roligt. Man får tänka lite mer och lyfta på fötterna ännu mer. En till grej jag noterat att jag har blivit bättre på är att tåla t.e.x att få vatten i skorna och jag bryr mig inte om att benen slår emot låga buskar. För jag korsade några myrar utan problem (förutom alla j-kla mygg) och hade rätt många små och lite större rivsår på benen efter att ha sprungit genom knähöga buskage. Tycker numera det är rätt skönt att kyla ner fötterna lite, i alla fall om det är varmt ute, och tycker att det på något vänster är lite skönt när det river lite på benen. Självskadebeteende? Kanske haha...

Följde i alla fall en bäck och kom tillslut upp på kalfjället. Jag visste ju vart jag varför jag kunde se ner till byn, men sen vart Lillhobben (som är en liten topp som jag brukar "mäta" vart jag är någonstans med) var kunde jag inte se. Så jag satte kurs mot en annan topp. Då sprang jag på ett fint renhorn som ska målas vitt snart! Men i alla fall, det var rätt brant upp men när jag kom upp kunde jag se vart Lillhobben var. Bestämde mig då för att sätta kurs mot den och följa leden som går ner till vägen från den. Att ta sig dit var ju dock spännande. Gjorde någon avstickare för att nyfikenheten satt in. Var en del stenrös och tjocka buskage och någon myr innan jag tillslut kom till leden upp till Lillhobben. Sprang upp till den toppen och sedan ner igen. Kände mig faktiskt rätt pigg. Ca12km, 590höjdmetrar och 2h blev det. Tar sin tid att kuta runt utan led uppför fjäll ;)

Sedan käkade jag middag och blev inbjuden på att spela fotboll med släkten i byn. Sjukt kul och kravlöst! Har ju lite sådär skräck för fotboll och innebandy osv. för jag är fan sämst haha. Älskade idrott i skolan, i alla fall i högstadiet och gymnasiet, men när det vankades fotboll och innebandy etc. lät jag de som höll på med det få sköta spelet heheh. Men när det är sådär kravlöst, för skojs skull och för att få ihop folket i byn så är det sjukt kul! Unga som gamla. Och med fjällen runt sig. Wunderbart <333